Jamaican me crazy

Igår var sista kvällen på Soca Villiage. Och man kan ju inte spendera en lördag kväll hemma fastän man är dödstrött och har varit iväg hela dagen, så jag och Jannie drog dit. Hittde kompisar på vägen och drog med dom också. Ett väldigt lyckatavslut på soca Villiage sista kväll innan den riktiga carnival kickar igång i Jamaica. Som vi förövrigt köpt costumes till...Riktiga costumes vilket betyder att jag måste börja hetsa situps och sluta äta. Great.

Kör man bil i Jamaica så kan man se både åsnor, kor och en sjuk massa getter ströva omkring fritt på vägarna. Hello roadkills.

Beachen.

Glad chey.

 

Rastaman wit di ganja

Idag har jag och Jannie lyckats tvätta utan att muta någon, spela fulspel eller köa. Det är definitivt värta att fira! Firar det med en joggtur och att avsluta min uppsats. I'm sooooo excited!

 

Jag och my bajan friend Akila

 

 

City of market women at Half-Way-Tree with baskets

atop their heads or planted in front of their laps, squatting or standing

with arms akimbo, susuing with one another, clucking

their tongues, calling in voices of pure sugar, come dou-dou: see

the pretty bag I have for you, then kissing their teeth when you saunter off.

City of school children in uniforms playing dandy shandy

and brown girl in the ring—tra-la-la-la-la—

eating bun and cheese and bulla and mangoes,

juice sticky and running down their chins, bodies arced

in laughter, mouths agape, heads thrown back.

City of old men with rheumy eyes, crouched in doorways,

on verandahs, paring knives in hand, carving wood pipes

or peeling sugar cane, of younger men pushing carts

of roasted peanuts and oranges, calling out as they walk the streets

and night draws near, of coconut vendors with machetes in hand.

City where power cuts left everyone in sudden dark,

where the kerosene lamp’s blue flame wavered on kitchen walls,

where empty bellies could not be filled,

where no eggs, no milk, no beef today echoed

in shantytowns, around corners, down alleyways.

City where Marley sang, Jah would never give the power to a baldhead

while the baldheads reigned, where my parents chanted

down Babylon—Fire! Burn! Jah! Rastafari! Selassie I!—

City that lives under a long-memoried sun,

where the gunmen of my childhood have been replaced

by dons that rule neighbourhoods as fiefdoms, where violence

and beauty still lie down together. City of my birth—

if I forget thee, who will I be, singing the Lord’s song in this strange land?

 

 

 

Fan. Varför är jag så destruktiv ibland?

Imorgon är det lokala val här i Kingston vilket betyder att man tydligen ställer in lektionerna med rädsla för att det ska förekomma skottlossningar och upplopp. Känns....säkert. Igår spenderade jag kvällen med Marie, en fransyska som bor på Rex med oss men hör och häpna; följde inte med ut. Jag vet, jag vet, det är nästan för osannolikt för att vara sant men det är det.

Idag har jag spelat fotboll med ett gäng killar, fått privatundervisning i patois (jamaicansk creol) och nu lagar jag mat till Jannie min wifey. Som förövrigt fick frågan om jag var hennes mamma. Jävla solning, börjar tydligen se gammal ut.

Igår var jag, Jannie och Vic på ett barnhem för barn med mentala och fysiska svårigheter tillsammans med ett gäng härliga och högljudda kompisar från Barbados. Dom flesta hade förvriden ryggrad och många var blinda medans andra bara var helt apatiska. Dom lår i sängar med galler runt omkring, stirrandes i ett tak som för vissa är och har varit det ända dom någonsin kommer att se. Deprimerande och hjärtskärande kan inte ens beskriva det vi såg. Men vi fick vänner också! Kimberly, en 12 årig tjej som älskade våra hände och naglar. Ricky, en 26-årig kille utan ben som älskade att spela dominos och en liten flicka till som aldrig ville sluta high five-a med oss. Vi gav dom mat och andra förnödenheter och sen åkte vi hem, bussen var väldigt mycket tystare på hemvägen.

Vaknade tidigt imorse av att en av securityvakterna på campus stod utanför och sjöng någon kristensång som handlade om avhållsamhet. det är mju roligt i ett land där varenda sång handlar om pom-pom och där alla barn har olika babiedaddies.

Ungefär 5 sekunder innan detta fotot tog så fastnade en använd kondom på EJ's finger när han skulle ta en snygg bild i havet. Och jag som tycker det är illa nog att få någon annans hår mellan fingrarna på Tivolibadet.

Sitter och knåpar på min novel som skulle varit inne igår. Inspirationen är noll så tror jag får ta och köra på charmkortet och få en extension tills imorgon kväll...Har förövrigt lagat en grymt god middag till mig och min wifey Jannie efter en joggtur som fick mig att vilja be om skilsmässa. Shit, den kvinnan körde slut på mig! Blev ju helt självmordsbenägen. Och kommer ha killer-träningsvärk imorgon. Phew.

Carnivalens sista dag. Sen ska jag sova. Och vila. Och leva normalt i ett par dagar.

Rean i sin outfit

 

Jag och Vic i vår. Min cup matchade min bikini. Omedvetet.

 

 

Har sovit bort dagen. Har lite dåligt samvete över det men faktum är att det regnat hela dagen OCH jag fick en lite smärre hjärnskada imorse när jag så graciöst skulle luta huvudet mot väggen men slängde istället i huvudet med full kraft. Det gjorde jävligt ont och som tröst hade jag Jannie garvandes åt mig. Hon vill bara mitt bästa.

Idag var det som om himlen öppnade sig över Kingston och det regnade som om det aldrig regnat förr.Tak läckte, bilar flöt och jag vägrade gå ut och förstöra makeupen. Men hur häftigt det än regnar här, så varar det aldrig mer än i högst en timme, vanligtvis bara i 10 minuter. Lyckades iallafall ta mig hem från lektionen, umgåtts med Jannie ca 5 ggr idag på 5 olika tillfällen (hur ska vi klara oss utan varann?), haft en konfrontation med en jävligt moody flatmate, ätit rice n peas, sprungit och pluggat. En bra dag afterall. Jag undrar om jag någonsin viljer komma lämna det här livet? Allt känns så distanserat och enkelt. En vardag där hemma är så mycket mer krävande...

Min flatmate Daniyeel sa precis till mig; "Anna, I will be able to speak Sweden soon". Yeeeeeah, only problem is that "Sweden" isn't atually a language...Men som sagt! Alla är vi bra på att slänga ur oss grodor.

Idag spenderar vi dagen inne och tittar på regnet och gråter. Igår låg på på playan och njöt av livet.

Hej livet!

Paradise

 

Me and bestie

My other bestie

 

Peanuts anyone?

Igår berättade en vän till mig som sin uppväxt och jag grät en skvätt och tackade gudarna för min egna uppväxt. Min vän berättade att han hade 11 syskon, nästan alla med olika "babydaddys", vilket är ett vanligt fenomen i Jamaica (män gör kvinnan gravve men har inte möjlighet att försöja henne eller barnet så han drar), men att han inte växte upp med dom. När han var 7 år blev han nämligen utslängd på gatan och fick leta sig hem till sin farmor för att få mat. Hans farmor hade redan massor av hans kusiner att hand om men han fick ändå bo där. Farmorn gifte om sig en dag med en ny farfar som förgrep sig på flickkusinerna så min vän fick ligga vaken på natten för att försöka skydda dom. Detta ledde till att farfarn avskydde min vän och gjorde allt för att bli av med honom. Min väns pappa satt i fängelse i USA (14 år) så farmorn åkte en dag för att hälsa på honom varpå farfarn såg sin chans. Han sa till min vän att ta farmorns bil och köra en sväng, varpå han hade betalt någon för att köra in i honom och krocka med min vän, eftersom han visste att farmorn skulle bli rasande och kasta ut honom. 16 år och ute på gatan igen vänder han sig till sin mamma, får lite mat samtidigt som min vän kämpar sig genom skolan. En dag blir pappan frisläppt och min vän får komma och bo hos honom. Det verkar som om alla hans problem är lösta och hans pappa tar väl hand om honom. Framtills han 9 månader senare blir mördad på öppen gata framför min vän.

Igår var det äntligen fredag och det skulle vi ju sjvklart fira med pompa och ståt, på bästa, glamoursösa sätt. Vi började med en fördrink oi mitt rum, själv drack jag ur en gammal plastmugg jag stulit från någon tidigare tillställning. Sen lagade vi middag hos Victoria, i brist på vackert porslin fick vi äta med plastgafflar, träskedar och ur stekpannan;

Man tager det man haver.

Sedan gick vi vidare på en förfest. Där blandade vi våra drinkar i plastflaskor och jag satte mig i tuggummi. Därefter begav vi oss i den sedvanliga taxin till en klubb nere i New Kingston. Fri bar för 100 spänn. Helt okej pris liksom. Mådde som jag förtjänade imorse när jag vandrade ner till poolen för lite häng (gick förbi Usain Bolt igen, han spelade in någon reklam nere på the Bolt, vilket är hans track som han fick i present av kineserna). Sedan tog vi en taxi med en man som bara hade 2 fingrar på ena handen, men lyckades hålla både cigg och ratt i ett fast grepp, till Sovereign och käkade sushi.

 

Ikväll bröd Jannie på steak, potatoes och jag gjorde mammas vitlökssås. Sen blev det film och nu ska jag nanna. Beachen imorgon och jag är EXCITED! I LOVE JAMAICA.